Från min skog, med mobilen

Tystnaden är betagande i skogen denna tidiga morgon. Marken är frusen och isen frasar så mysigt under mina fötter.

Termometern skvallrade om – 8 grader, men det blåser inte och det känns väldigt friskt och skönt. Jag är tämligen ensam känns det som och det passar mig alldeles utmärkt. 

Hamnar vid träsket här och stannar som alltid upp och förundras över hur ful-snyggt det ändå kan vara på sådana här platser. Det här brutna trädet som viker sig ner över den nästintill igenvuxna ån. Ett träd som har sin historia att berätta och som vi betraktare inte känner till men kan förundras lite över. 

Tänk om träd kunde känna, prata eller se. Tänk vilka historier dom skulle kunna förmedla. Dom står där natt som dag och dom genomlider värme, kyla, hårda vindar,  regn och snö.

Nyfiket lyssnar dom till oss flanörers småprat om ditt och datt. Ibland kanske dom får ta del av lite djupare diskussioner, analyserande och lösningsinriktat pladder. Dom lyssnar till motionärernas ihärdiga flåsande när dessa strax ska börja klättringen uppför backen. Dom har lyssnat till skratt och dom har lyssnat till gråt för alla som går i denna skogen gör det av lite olika skäl......så ock jag.

 

 

STOCKHOLM I DECMEBER 2014

Julen närmar sig med stormsteg. Mörkret ligger tungt över oss och antalet soltimmar känns alldeles för få. Kung Bore är i antågande och med honom den krispiga kylan och de isande vindarna.
 
Trädens grenar svajar nakna mot skyn och blöta löv ligger likt en matta över moder jord.
Fåglarnas kvitter är inte lika glatt och fröjdefullt, och dom liksom vi, har väl gått in i någon form av dvala.
 
Julen - en glädjens tid för många, men också en sorgens tid för andra. En tid för gemenskap men också för eftertanke.
Julejusen tända i hus o hem, doften av nybakade lussekatter och varm glögg väller ut från öppna fönster och  dörrar.
 
Att ta en paus ifrån vardagen och resa bort, är för mig en lyx. Jag gillar inte julen av flera skäl.
Men.... att få komma till storstaden och se de vackert utsmyckade gatorna och butikerna, når ändå mitt
frusna julehjärta. Jag, liksom barnen, står gärna och tittar nyfiket i de stora skyltfönsterna ute på stan och fantiserar om en värld långt bortom denna.
 
Det är svårt att inte glädjas med de små liven, som med tindrande ögon, spända av förväntan
och glädje tittar på tomten som vinkar glatt åt dem. Barn som trånar efter alla vackert inslagna paket, som ligger vid den stora lunsens fötter . Vem är månne den lyckliga?
 
Den vackert upplysta julgranen med alla de färgade kulorna och glitter i alla dess former.
Ängeln som sitter lite på sned i granens topp.  Kanske halvpackad efter att ha smuttat lite för mycket på julens glögg.
Konstgjorda snöflingor, snögubbar och en isgloob så fin.....Mmmmmm ja, så mycket att se och trollbindas av denna juletid.
 
Stockholm med bara 5 soltimmar i november överraskade inte med någon stor sol under min vecka här
heller. Det som slog mig mest var att det blev mörkt så väldigt fort.  Temperaturen kring nollan men det
kändes betydligt kallare med en vind som tidvis friskade på och med vattendragen som ändå ligger så nära.
Men en härlig vecka med mycket avkoppling och fotografering. God mat, god dricka och absolut
trevligt sällskap. Kan jag gärna göra om igen.
 

Från skansen på mitt vis

Till flydda tider vi åter reser. Årtalet må vara okänt för mig. Jag ser fortfarande hästar med vagnar komma skumpandes över de kullerstenbelagda gatorna. Med bjällrorna runt sin hals, annonseras deras ankomst på ett för mig, trevligt vis. Hör hur hovarna klappar mot stenen. Hör hur dom frustar och flåsar, dessa underbara djur.