Från min skog, med mobilen
Tystnaden är betagande i skogen denna tidiga morgon. Marken är frusen och isen frasar så mysigt under mina fötter.
Termometern skvallrade om – 8 grader, men det blåser inte och det känns väldigt friskt och skönt. Jag är tämligen ensam känns det som och det passar mig alldeles utmärkt.
Hamnar vid träsket här och stannar som alltid upp och förundras över hur ful-snyggt det ändå kan vara på sådana här platser. Det här brutna trädet som viker sig ner över den nästintill igenvuxna ån. Ett träd som har sin historia att berätta och som vi betraktare inte känner till men kan förundras lite över.
Tänk om träd kunde känna, prata eller se. Tänk vilka historier dom skulle kunna förmedla. Dom står där natt som dag och dom genomlider värme, kyla, hårda vindar, regn och snö.
Nyfiket lyssnar dom till oss flanörers småprat om ditt och datt. Ibland kanske dom får ta del av lite djupare diskussioner, analyserande och lösningsinriktat pladder. Dom lyssnar till motionärernas ihärdiga flåsande när dessa strax ska börja klättringen uppför backen. Dom har lyssnat till skratt och dom har lyssnat till gråt för alla som går i denna skogen gör det av lite olika skäl......så ock jag.