Gammal stenbro

Jag gillar det gamla verkligen. Brukar skämta med att jag nog är född i fel tidsepok. Det här med häst och vagn, vackra kläder, gammal arkitektur och som detta en riktigt gammal stenbro, tilltalar mig enormt. Dock tycker jag det är lite ledsamt att man låter vegetationen täppa igen vattenflödet som på detta sätt. Den här gamla bron, på väg mot Hörby, ligger alldeles intill en likaså vacker kyrka. Tänk vad en välskött bro med ett rikligt vattenflöde, kunde göra för omgivningen och för de sörjande som besöker sina avlidnas gravar. Det vackra är likt balsam för själen tycker jag. Bilden är tagen i oktober 2014 då jag cyklade mellan Dalby och Hörby.
 

När kreativiteten får flöda

 Med sina kraftiga fingrar försöker han hålla stånd, för att inte falla i bäcken. Han får inte bli våt för det skulle komma att påverka hans existens på lång sikt. Men han känner i detta nu hur jordmassan under hans knotiga fingrar, glider undan bit för bit och han inser att allting har sitt slut......

Ensam är stark

Som ett poetiskt konstverk, stod det bara där - det ensamma trädet, större än något annat träd jag tidigare sett. Ståtligt, starkt och sagolikt vackert. Med nakna grenar stretandes mot skyn, tog de emot de för årstiden så kalla vindilarna utan att böja sig ett uns.