Sorg i mitt hjärta

När jag är ledsen söker jag mig gärna ner åt havet. Här finner jag ro för en stund. Kan sitta på en bänk och se ut över horisonten. Lyssna till fiskmåsarnas skri, en fiskebåts kuttrande ljud och känna vinden rufsa runt i mitt hår. Stillheten är betagande. Jag finner ro att tänka, finner ro att gråta och jag tillåter mig att bara VARA.
Här kan jag vara ensam utan att någon märker det, här kan jag känna mig fri att göra vad jag vill och jag kan drömma mig bort till en värld bättre än denna. Här kan jag lämna spår efter mig i sanden, spår som lika snabbt sköljs bort av nästkommande våg som rullar in. Jag finns, jag fanns om än bara en sekund innan jag åter försvann.
Jag ÄR men ändå inte. Precis som mitt liv känns just nu.
Landskap
Ingrid Thim

Monica, jag kommenterade bilden på fb utan att ha läst dina ord här... bilden säger så mycket om livet vi lever, om hur hårdhet och vassa kanter förtär oss likaväl som den mjuka varma känslan smeker oss när vi så väl behöver den... vi blir bönhörda om vi vågar be... stor kram till dig

Svar: Jag kunde inte ha beskrivet det bättre själv Ingrid. Tack och Kram.
Monica Dahl

Gustav

En fantastisk bild! Vacker, fascinerande, tidlös. Här har vi ett magiskt ljus och en välavvägd tid som fångar vågornas rörelser på ett mycket effektfullt vis. Det skapar en fin kontrast mot de fasta stenarna. Tycker också om hur du valt att ta med stenen nere till vänster... många möjliga tolkningar, som jag inte tänkte skriva så mycket om här. Den lilla stenen, som träffas av de massiva vågorna, som skiljts från de stora grupperna av stenar längre ut i vattnet...

Havet är fantastiskt, och den djupa skogen likaså. Vi får vara glada att dessa tillflyktsorter finns tillgängliga när vi behöver dem, i perioder behövs de sällan, ibland mer ofta.

Kram

Svar: Havet är symbolen för det undermedvetna. Under dess glittrande yta döljer sig ett ofattbart djup. Hur vi tolkar det beror nog på hur vi känner oss och varierar från individ till individ.Jag är en prick i detta universum och jag bara en droppe i detta hav.
Även om det hånfullt ler mot mig. Även om det kan ta lika mycket som det ger, så finner jag en tröst att ändå vara nära det lite då och då. Vi behöver alla skratta, vi behöver all gråta och vi behöver bara få vara ifred ibland och tillåtas vara den vi verkligen är och känna det vi verkligen känner.

Tack för dina så fina ord Gustav. En helt underbar kommentar som jag tar till mitt hjärta direkt. Kram
Monica Dahl

Olof Jonsson

Underbart foto vännen havet eller en insjö ger oss mycket fin av koppling då vi behöver vara ensam och sig själv ett tag från allt stress som omger oss Monica själv har jag en insjö dit jag åker när jag vill vara i stillhet där är det tyst det är bara naturen ljus hörs där och ditt foto förmedlar mej hur skönt du har det där och du är bara dig själv tack Monica för dina underbara foto Kram