Balsam....

Likt silkeshår drar vattenmassorna sig över kanten och försvinner snabbt ner i den klargröna lilla sjön. Som en fågelunge med vidöppen mun står jag och tittar och låter mig hänföras av denna underbara oas.
Klick klick, klick klick..kameran går och jag vill inte sluta. Åh om jag gör si, och åhh om jag gör så. Upp och ner, skruva lite här och lite där... Ja, ni känner säkert igen er. Den här bilden är från Plitvica Jezera i Kroatien och den är nu några år gammal och tagen alldeles i början av min fotokarriär :)

Havet tar, havet ger...

Från arkivet hämtar jag denna bild i från Skagen "på mitt vis". Det blåser enormt denna dag och sanden den yr omkring och vågorna rullar kraftfullt in mot land. Ute vid spetsen är dock sanden tung och blöt. Inte många gick ända hit ut denna dag. Sand i ögon, öron, näsa och mun och riktigt kallt faktiskt. HIT vill jag så gärna åka igen. Vilken plats, vilket ljus..En fröjd för ögat, ett balsam för själen. Och jag......jag älskar ju mitt hav.

Haväng

Från en vit och frusen värld. Där snön ligger utbredd som en matta av finaste kristall. Där blommorna sen länge redan sover. Haväng....dyker upp ur mitt arkiv. Så vackert, så underbart oavsett vinter eller vår. 
Andedräkten står som rökpelare ur näsa och mun. Snön den knarrar under fötterna för varje steg framåt jag går. Vinden snirklar sig in under kläderna jag har på och kylan är påtaglig och jag fryser så.
 
 

Att bli gammal

Knappt kan hon hålla sig upprätt i sin rullstol. Hennes blick omöjlig att fånga. Hon är som i en annan värld men ändå här, närvarande och redo att bli fotograferad. Hon är uppklädd, hon är kammad och hon är så otroligt söt och fin. Jag känner inte kvinnan men hon berör mig på nåt underligt vis.

När dom sitter vid matbordet och väntar på att bli serverade, sitter jag en bit ifrån och tittar på. En del klarar inte av att äta själv och måste matas. Någon sitter och stjäler mat från grannen bredvid och en tredje kan inte sitta still utan är på väg därifrån gång efter annan medan personalen skyndsamt springer efter. Någon i personalen blir väldigt irriterad och skriker på den gamla tanten. Jag rycker till. Hon är så hård i tonen och jag blir ledsen över att höra på vilket sätt man tilltalar den gamla. Svordomar och tillmälen som jag tycker så fruktansvärt illa om , stör mig enormt och jag har tänkt på det så många gånger efteråt. Om man inte kan hantera denna typ av människor borde man kanske inte jobba inom ett serviceyrke!! Dom är gamla, en del förvirrade och senila. Men det är människor och dom har ett stort värde här i livet och dom förtjänar bli behandlade med respekt.

Men hursomhelst den oroliga damen sätter sig moloket på sin plats igen och mannen bredvid börjar sjunga för henne "vill du se en stjärna, se på mig...." Är dom inte för underbara?
Maten dukas av och de gamla rullas in på sitt rum, eller fram till ett akvarium, dit min mormor ofta blev placerad, för att titta på alla fiskar som simmade fram och tillbaka. Timme ut och timme in och oavsett hon var intresserad eller inte. En kvinna sitter kvar vid matbordet och frågar gång efter annan; ska vi inte äta snart??
Man kan ju inte annat än småle. Dom är för goa.